Vad har vi att fira?

I år firar Göteborg 400 år. Överallt i staden kan man se jubileet firas på många olika sätt. Men vad har vi att fira? 400 år av att inte bli lyssnad på? 400 år av att inte kunna vistas i vissa delar av staden? Och på tal om det: hur ska vi ens vara med och fira när Göteborgs stad envisas med att hålla mycket av firandet på otillgängliga platser?
‍
När vi som barn bjuder till kalas är det en självklarhet - man bjuder fan hela klassen annars får det vara. Man skulle kunna tro att vuxna människor klarar av att göra samma sak själva utan att bli tvingade. Tyvärr verkar Göteborgs 400-årsjubileum bli det slutgiltiga beviset på att det inte är så. Många av de platser som är symboliska för Göteborg och centrala för firandet är otillgängliga för människor med funktionsnedsättning. Ingenstans i jubileumsprogrammet syns punkter som handlar om dessa frågor och det finns från staden inga tecken som tyder på en förändring i framtiden. En av firandets stora programpunkter är en jubileumsutställning på Göteborgs stadsmuseum:
‍
“Den 2 juni skriver hundra göteborgare samtidshistoria. Då öppnar jubileumsutställningen Göteborg berättar på Gustaf Adolfs torg. Här ryms en mångfald av berättelser från hela staden”. 
‍
Så skriver de själva på sin hemsida samtidigt som kullersten, trappor och tunga dörrar gör det omöjligt för många att faktiskt ta sig dit. Vi har sedan 1989 jobbat hårt för att förbättra Göteborgs stads dåliga tillgänglighet och tycker att det är märkligt hur lite respons vi fått från berörda beslutsfattare. Att bli utestängda från jubileumsutställningen och många andra punkter på grund av otillgängliga lokaler är droppen. Vi har fått nog.
‍
Vi vill visa Göteborgs stad att vi också finns. Efter år av svett och tårar känner vi att här går gränsen. Om det sista vi har att ge är vårt blod gör vi det mer än gärna. 
‍
Förhoppningsvis går det inte obemärkt förbi den här gången. Är ni redo att bjuda in oss på kalaset någon gång, Göteborg?